Tips om du faktiskt tänker läsa min blogg

Nej, jag tänker naturligtvis inte tala om för dig hur du bör läsa den här bloggen men om du är här för att ge mig en ärlig chans att visa vem jag är så vill jag ändå be dig om några saker.

1: Läs inte allt på en gång! Jag tror att en del av mina tankar kan uppfattas som ganska ___________________ och att då bara plöja igenom allt i ett sträck kan inte vara hälsosamt (särskilt inte för din bild av mig…). Om inte annat så kan du väl ta det lite lugnt av respekt för mig? Jag har ändå lagt ner en del hjärta i det här och om du vräker i dig allt på en gång så… ja.

2: Låt dig för guds skull inte störas av sättet som jag skriver på. Jag skulle tro att ibland när jag skriver så kan jag mycket väl uppfattas som en pompös besserwisser med navelskådartendenser, bara för att nämna ett exempel. En del kanske störs av att jag använder s.k. fina ord men nu råkar det vara så att jag är som jag är och det är som det är med det. Att dumma ner mig själv för att bli accepterad av andra slutade jag med för länge sedan. Själv tycker jag att jag ibland har ett lite för distanserat och blodfattigt språk och det ser jag som en ren svaghet hos mig.

3: Har du fått adressen till den här bloggen så betyder det att jag är intresserad av dig (och innerligt hoppas att du ska hitta någon liten bit av mig som du fastnar för). Om du skulle få lust att skriva en hel uppsats om dig själv så gör det! =)  Jag kommer att läsa den.
Till dig som just nu sitter och skakar på huvudet och ser allmänt skeptisk ut – det finns faktiskt människor som är så här underbart skruvade!
😉

Hur jag inte vill att ett förhållande ska sluta

Mitt senaste förhållande tog slut i december 2016. Det var jag som sa orden men jag skulle vilja påstå att det var han som faktiskt gjorde slut eftersom han gav upp flera månader dessförinnan. Jag har svårt att förstå hur man klarar av det som han tydligen tänkte göra; bara lunka på i ett förhållande som uppenbarligen inte är lyckligt. Jag fattar inte hur man gör när man inte tar tag i något som klart och tydligt inte fungerar. Hoppas man på en magisk lösning? Eller är det så enkelt att den som känner sig missnöjd, förbisedd, ouppskattad eller oälskad förväntas lära sig att leva med det och spela med i charaden för resten av livet? Isåfall är jag verkligen hellre singel tills jag dör – men det är ett annat blogginlägg.

Jag vill definitivt inte att ett förhållande ska sluta i tystnad, som mitt senaste förhållande alltså har gjort. Jag är van vid att man pratar med varandra efteråt. Inte dagen eller veckan eller ens månaden efter att det har tagit slut men när känslorna väl börjat svalna, kanske efter några månader, så är jag van vid att man pratar och får till någon sorts avslut. Jag tror att det bl.a. är tack vare de samtalen som jag har lyckats bli en något bättre (eller mindre dålig..?) flickvän för varje förhållande jag har haft.

Jag är inte polare med något av mina ex men jag ser dem i högsta grad som människor och att kapa kontakten fullständigt för att man inte längre är ett par – sorry, men det är korkat och även ett tecken på svaghet. Absolut ingenting blir bättre av det. Är den ena fortfarande kär medan den andra inte är det så kommer mötet säkert att svida (som f*n!) men jag är också säker på att det kan hjälpa den första att förstå att det är över, släppa taget, gå vidare och få chansen att hitta kärlek som är besvarad.

Jag avskyr att posta småsvamliga inlägg men idag blir det som det blir. Bättre att hålla bloggen levande med svammel än ta död på den med perfektionism. Ja, teoretiskt sett iallafall. 😉 

Jag har en bokskorpion i köksskåpet! <3

Kom igen, kan det finnas någon häftigare insekt?!

Den ser ut exakt som en skorpion men är mindre än en halv centimeter lång! Ok, den har inte svansen med gifttaggen men den har de jättestora klorna och den rör sig precis som en vanlig skorpion. Otroligt söt men samtidigt tror jag att jag hoppade till lite när jag fick syn på den. Kanske att skorpionformen finns med i ryggmärgens varningsregister, precis som ormformen och rovdjursögonformen?

Jag tror att detta är den tredje jag har sett under hela min livstid och då har jag ändå massvis med gamla böcker! Jag blev faktiskt lite lycklig när jag såg den. Kanske att jag borde prata med någon om detta..?

Start för bloggande och seriöst kärlekssökande

De säger att när man ska skriva en blogg så bör man ha ett syfte och ganska tydliga ramar. Det låter astråkigt för mig som gillar att bara prata på när jag skriver men det är kanske dags att jag förstår och accepterar att varenda tanke jag har i mitt huvud – egna guldklimpar och andras snorungar, du vet – inte nödvändigtvis är platinainfattade diamanter i andras ögon.

Så mitt syfte med den här bloggen är  helt enkelt att visa vem jag är. Tanken är att detta sedan ska leda till att jag blir gift och lever lycklig resten av mina dagar. Du är helt med i den tankekedjan förstår jag. =)

Men seriöst, dejtingsajter. Att försöka ge en bild av sig själv med hjälp av 2000 ord och ett antal förbestämda intressen/preferenser/musikstilar. Även om man lägger in en massa foton på sig själv – vilket jag inte gör eftersom min kärlek till kameran förblir obesvarad – så tycker jag att det i bästa fall ger en bred men ändå bara tvådimensionell bild av en människa.

Dessutom har jag en massa egna idéer om vilken väg jag vill att mitt förhållande och mitt liv ska ta och det är inte helt lätt att förklara de idéerna i en chatt eller mejlkonversation.

Därför: en blogg!

PS: Att bli gift är helt oviktigt. Att bli älskad och hitta någon att älska är mycket viktigt. =)